Gasta i gävle

Vilken lång dag det blev.

Det hela började med att jag skulle till Gävle tidigt för att vara med på lokalradio. För att hinna med tåget som gick halv åtta till Gävle var jag tvungen att gå upp klockan sex på morgonen! Något högst ovanligt för mig med min slacker tillvaro. För att vara på den säkra sidan så tänkte jag åka ett tidigare pendeltåg till centralen men det var inställt. Skulle möta Anneli Ahlgren som och skulle var med på radion. Lite panik då nästa pendel gör att jag kommer till centralen bara några minuter innan tåget mot Gävle går. Det blev inte precis bättre då nästa pendel var försenad. Det blev sämre för att jag missade tåget mot Gävle och Anneli fick åka ensam.

Eftersom jag var helt pank (minus 80 kronor på kontot och ett visst Louis C.K skämt i huvudet) var jag tvungen att ringa mina föräldrar så dom kunde köpa en biljett till mig. Jag kom iväg med ett tåg som bara gjorde min en halvtimma senare. På tåget läste jag American Psycho, sorry Cecilia. Det var Niklas Folkegård som hade fixat oss lite radiotid i syfte att marknadsföra klubben Gasta lite och han kom och mötte mig och Anneli på stationen. Vi var på radio i sådär femtio minuter ungefär och det var ganska skoj. Programledaren ställde lite intressanta frågor och ganska snabbt så var intervjun slut.

Vi spenderade eftermiddagen hos Niklas och diskuterade stand-up så Niklas kunde skriva av lunchen vi hade som representation.

Rosie Leijel dök upp med fem tåget och medans hon var i Niklas lägenhet och övade på sitt material inför kvällen så tog jag, Anneli och Niklas en promenad genom Gävle och den trevliga parken som fanns där. Efter det gick vi till Niklas ställe för att hämta Rosie och sen bege oss mott klubben Å-krogen för att äta vår gratis mat.

Å-krogen var ett väldigt trevligt ställe och till min överraskning som fick vi äta av den riktiga maten! Gott. När vi kom dit så blev en av de klubbansvarige, Hans Carstensen, väldigt förvånad över att det var jag som var Alex. Vi hade pratats vid flera gången på BigBen bland annat men han hade aldrig uppfattat mitt namn. Lite tråkigt var att en annan av klubbgrundarna, Ingela Wall, inte kunde dyka upp.

Kvällen sätter igång vid halv åtta med att den tredje klubbansvarige, Rolf Berlin, går upp som konferancier. Han kör lite roligare grejer om siffror och skickar upp den lokale komikern Tobias Örn först. Det här var visst hans andra gång och det går sådär för honom och det kan nog skyllas på att han är först ut. Sedan är det Niklas Folkegårds tur. Micken börjar strula för honom med jämna mellanrum men varje gång så har Niklas någon väldigt rolig kommentar. Det var väldigt roligt att se att han kunde improvisera så bra. Lokala komkern Gerda gör sin debut efter att ha gått på en stand-up kurs hos Hans och hon är riktigt bra, imponerande första gång. Sist ut i första halvan är Hans själv och det går lite ljummet för honom, jag vet inte riktigt varför för hans material var riktigt roligt.

Paus och Mikael Koppelman dyker upp.

Andra halvan av kvällen börjas av Rosie och hon är riktigt bra, hon har inte kört på två månader men lyckas ändå. Mikael Koppelman går upp efter Rosie, egentligen borde Mikael köra sist men då sista tåget tillbaka till Stockholm går vid nio så kör han redan här i kvällen. Och det märks varför han egentligen ska köra sist. Publiken skrattar väldigt mycket åt hans material och jag blir lite orolig då det är jag som ska upp efter honom. Egentligen låg jag planerad att avsluta kvällen men då jag bara har åtta minuter material så låter jag Anneli göra det istället.

Min tur upp på scen och jag förväntar mig det värsta som vanligt. Speciellt då jag går upp efter Mikael Koppelman. Men det går relativt bra ändå. Två skämt faller rakt igenom och jag får inte ett enda skratt på dom. Men jag lyckas få tillbaka publiken med nästa. Jag känner mig ganska besviken bara fast det har egentligen inte något att göra med hur det gick utan det har mest att göra med det faktum att jag inte skrivit något nytt skämt på ganska länge och har alldeles för lite material.

Anneli avslutar kvällen med sina imitationer och hennes avslutning med hennes trattgramofon får stora applåder. Jag blir kvar ett tag på stället och dricker vin och pratar med Hans och Rolf.

Kvällen fortsätter annars med besök på McDonalds och att jag, Anneli, Rosie och Niklas går till vad Niklas beskriver som Gävles schabbigaste hak, Bilagan, där vi alla sjunger Karaoke, jag själv sjunger Eminems "Lose Yourself".

Arbetarbladet recenserar kvällen och berömmer mig för "mina roliga historier" och kallar mig Alex Backman.

Shit, vilket Tim Rogers inlägg det här blev. Vi hörs.

Hemma hos Komikaze

Jag var lite osäker inför att köra på Hemma hos Komikaze igen. Publiken där brukar oftast vara lite äldre än t.ex BigBen och jag tycker inte om att köra inför en äldre publik. Det känns inte som att det är dom som jag försöker underhålla. Det kan tvärt om kännas lite som ett misslyckande när jag får höra "min mamma tycker att du var jätterolig".

Jag dyker upp tidigt på stället för att hinna äta en gratis komikerpasta innan det är dags för mig att uppträda. Martin Krantz, Joel Fohlin och David Druid sitter redan där och snyltar på gratisbuffén som serveras fram till sju. Henrik Elmér och Hannes Hervieu skulle ha kört men båda hade ställt så alla komiker som dök upp blev visst erbjudna lite tid och Joel var visst den enda som hoppade på. Det var ganska mycket publik där redan vid sju tiden så kvällen som helhet såg ut att bli positiv, själv så förväntade jag mig det värsta för min egen del.

Som förväntat när det är Mike Räsänen som är ansvarig så sätter kvällen igång prick 20.00 med att Thomas Hedlund går upp och kör några minuter. Det var egentligen tänkt att han bara skulle presentera Mike men eftersom vi är några komiker kort så kör han material också. Mike går upp och kör sin grej med ordvitsar blandat med imitationer. Första inte-klubb-ansvarig-komiker för kvällen blir Cecilia von Strokirch som gjorde väldigt bra ifrån sig och någon gång ska jag väl få se henne när hon slipper öppna också. Efter Cecilia så är det Jan Christensens tur. Jans humor går lite förbi mig men det kanske mest beror på att jag bara står och väntar på min tur.

Jag går upp och kör min grej och jag blir faktiskt lite förvånad över att det fungerar. Jag får skratt på nästan allt och tillochmed dom lite äldre damerna på bordet längst fram skrattar också. Det var en lite tråkig gång för mig personligen i den bemärkelsen att jag inte hade något nytt material och att jag inte ens hade skrivit någon turordning för kvällen utan bara körde exakt samma som jag gjorde min senaste gång på BigBen.

Efter mig så avslutar Helen Nordenborg, kvällens första komiker från Göteborg, första halvan med att skämta om sig själv i sitt yrke som lärare.

En ganska händelselös paus förutom det faktum att jag får en bra-jobbat-kram från Martin Krantz.

Efter paus så går Joel på först. Det går bra för honom förutom det faktum att han råkar slå ihop hans två första meningar till en. Han säger början på mening nummer ett och slutet på mening nummer två vilket gör att det blir ett väldigt konstigt skämt i slutändan. Efter Joel så är det Patrik Westerlunds tur och medans Patrik kör sin grej så ser jag att Micke Larsson som ska upp sedan ser väldigt nervös ut även när han har kört sedan 1999 eller något sådant. Det blir dags för Micke att gå upp på scenen och erfarenheten märks direkt, han har ett väldigt roligt och slipat material. Sist ut för kvällen på är Martin Krantz som börjar med att lägga sig i soffan på scenen och kör sådär fem minuter liggandes. Höjdpunkten för mig under hela kvällen är när han pratar om någon i publiken och på det lataste möjligaste sättet pekar på henne med foten. Det slutar nog med att han kör nästan en halvtimma men det var bra.

Joel och jag försöker när kvällen är slut starta en liten öl-fest nere i komikerhörnet men det är ingen annan som hakar på.

Mike påpekade att jag borde skriva några av mina skämt i bloggen. Men Mike, vem skulle köpa kossan när dom kan få sexet gratis?

Nu ska jag spela Final Fantasy Tactics. Hej.

*Uppdatering: Rosie Leijel var där också.

BigBen

Efter ett väldigt lång uppehåll, om man räknar bort det spontan-inhopp jag gjorde för två veckor sedan, var det äntligen dags för mig att köra på BigBen igen. Det är kul för Lazlo Gölles och Thomas Bonderud att klubben är så populär men samtidigt lite tråkigt som rookie att behöva vänta i en måndag för att få scentid.

Träffade Rosie Leijel och Erik Börén lite spontant på McDonalds när jag skulle äta lite. Efter maten beger vi oss ganska snabbt till biggan för att se om inte Erik kan få lite tid på scenen. För att vara vår så är det ganska mycket folk som finns i lokalen redan vid halv åtta tiden. Tack för det pissväder. Erik får tid i första halvan. Mycket hälsa på folk och snabbt så är det dags för kvällen att starta.

Jag ska köra i andra halvan och är ganska säker på mitt material nu så jag bara tittar på dom som kör. Ola Söderholm får starta kvällen. Något han har fått göra nästan varje gång han har dykt upp på biggan senast. Lite surt men han börjar kvällen på ett väldigt bra sett. Jag är imponerad av hur han får igång publiken och jag får äntligen höra kartong-materialet det snackats om. Lisa Lundin, bungydeltagare, går upp och har det lite tufft. Längst fram sitter ett gäng tanter som nästan aldrig skrattar åt något. Även om övriga publiken skrattar åt något sitter dom utan reaktion ibland. Detta gör att vissa nog uppfattar att det går mycket sämre än det egentligen gör. Det verkar påverka Lisa iallafall. Tomas Högblom (<- kolla tomas rätt namn!) går upp och är väldigt rolig som vanligt. Enligt han själv går det inte så bra. Han skickar i sin tur upp Erik. Erik kör lite andra grejer än vad han tänkt köra på bungy imorgon. Yvonne Johnssons tur och inte ens hon lyckas få några reaktioner från tanterna längst fram. Och hon förtjänade reaktioner från dom för hon gjorde bra ifrån sig. Första halvan avslutas snyggt av Jesper Sjöberg.

Paus. Jag berömmer Erik vilket leder till att han blir osäker på vad han ska köra imorgon. Snackar lite med många och plötsligt är pausen slut.

Andra halvan startar med att fixar-killen Mats ska pröva på stand-up. Mats brukar hänga på biggan och är snubben som har showfabriken.se. Han får in några punchlines men mest verkar han bra snacka med publiken. Innan det är min tur går Ingella Metvåell upp och kör. Henne kan jag inte säga något om för jag stod mest och rabblade mitt material för mig själv och funderar på om jag ska göra något med de som sitter och stirrar längst fram.

Min tur och jag börjar lite ljummet. Men kring dvärgskämtet ungefär börjar det sätta fart och resultatet blir i slutändad ett bra BigBen set. Jag har en grej som drar en likhet mellan att tro på gud och att vara pedofil. Som förväntat får jag ingen direkt reaktion från de längst fram så jag säger "många som tror på gud längst fram" följt av "eller är pedofiler". Det är något jag aldrig gjorde för några månader sedan, att försöka göra saker i nuet, men som jag har börjat med nu på sistonde. Jag är nöjd med det mesta förutom ett skämt där första meningen är "Jag var väldigt mobbad i skolan". Jag vill antingen har skratt eller tystnad som reaktion på den början. Idag fick jag en "näa, stackars" reaktion som jag inte gillade. Totalt kör jag sju minuter och 31 sekunder.

Kvällen förtsätter med Anders Celin och avslutas av Christoffer Linell.

Några av oss sätter oss och dricker öl och pratar strunt och kvällen slutar på Folkets Kebab med en kyckling tallrik med pommes. Anders ser någon gammal barnprogramledare och börjar prata barndomsminnen.

Imorgon är det Bungy. Min tippade vinnare inför imorgon är Tomas Högblom.

Gamla hederliga uppsala

Ännu en gång var det dags för Uppsala och Comedy Corner. Efter att det gått bra för mig i Malmö så vill jag tillbaka till "verkligheten" och se hur mitt nya material fungerar på "riktigt". Jag åker till Uppsala och förväntar mig ännu en kväll där jag ungefär är ensam stand-up komiker bland flera trollkarlar. När jag kommer en timme före start så har bungy-deltagaren Niklas Folkegård, mannen med sverige bästa e-mail adress (pucko@mensa.se), redan dykt upp. Och efter en liten stund så kommer även Anneli Ahlgren. Det visar sig att kvällens stora namn är John Houdi så det blev jag glatt överraskad av, han har jag inte sett sedan någon gång på släng dig i brunnen.

Ordningen för kvällen blir Niklas, Jag följt av Anneli. Efter lite trolleri uppvärming av klubbens värd Johan Ståhl så går Niklas upp. Han har ett väldigt roligt material och en skön stil på scen. Han kör ungefär sex minuter och det ska bli intressant att se vilka tre minuter han väljer för bungy finalen. Publiken mottog han väldigt bra och det blev många applåder.

Min tur och jag vet fortfarande inte om det gick bra eller om det gick dåligt ikväll. Jag kör mitt material på samma sätt som jag körde det på Gatan Bar förra veckan. Jag får nästan inga skratt på några skämt men jag får applåd på nästan alla. Att Fredrik Andersson börjar skratta i en set-up hjälper inte heller direkt. Vanligtvis brukar jag få en av tre reaktioner: tystnad, skratt eller skratt följt av applåder. Tystnad följt av applåder vet jag inte riktigt hur jag ska reagera på. Gillar publiken det jag gör även om dom inte skrattar eller är det bara sympati-applåder jag får?

Efter mig är det Annelis tur. Hon tänkte börja kvällen med att köra det materialet hon ska köra på Knockout imorgon. Det är imponerande att se hur exakt hon är på dom fem minuter hon ska köra imorgon. Fem minuter och tre sekunder blev det. Totalt körde hon i ungefär en kvart och publiken tyckte väldigt mycket om det hon gjorde.

Paus.

Efter en väldigt kort introduktion av Johan är den John Haudis tur. Från första stund har John publiken med sig. Hans blanding av skämt, trolleri och buktaleri gör att publiken bara tjuter av skratt och låter högre än vad jag trodde att en publik på c:a 80 personer kunde göra. Personligen tycker jag att både skämt och trolleri är lite väl enkelt och uppenbart men jag kan se vad det är publiken tycker om. Jag kan bara inte se mig själv köra den typen av komik på scen. All respekt till John för sättet han gör det på men det är inte min humor.

När kvällen är slut så tackar alla komiker för sig och jag blir kvar i baren en liten stund med mina gratisöl. En tjej tackar för kvällen och vi börjar prata lite om stand-up. Jag är en sån jäkla nörd så det är ungefär det enda jag kan prata om. Jag blir inbjuden till hennes lilla nation-gäng och vi går vidare till o'learys. Efter snack om diverse så kommer vi in på att köra stand-up i en nations lokal och förhoppningsvis så händer det något med det. I det här gänget fanns den sötaste tjejen jag har sett så jag hoppas verkligen att det kommer en chans för mig att träffa dom igen. Jag behöver verkligen börja ta mer bilder med min telefon.

Åh, Bara Bekymmer (Nothing but Trouble) med Chevy Chase och John Candy på Kanal 5. Out.

Standup marathon 3/3

Anledningen till att jag åkte till Malmö var för att köra på oslipat. Som en bonus om man stannar en dag till så kan man även köra på Gatan bar. Baserat på lite saker jag hört från malmö komiker och saker jag själv hittat på så förväntade jag mig ett ställe som påminner väldigt mycket om BigBen. Klubbens ansvarige är Kristoffer “Kringlan” Svensson.

Jag, Erik Börén och Joel Fohlin tar en trevlig promenad genom Malmö för att komma till klubben. Jag var taggad för kvällen, roliga namn skulle uppträda: Kadir Meral, som jag tidigare träffat när vi körde på Tjipp, Martin Krantz och Simon Svensson. När jag får se körlistan för kvällen blir jag lite orolig när jag ser att Simon ska köra före mig.

Först upp för kvällen är malmö komikern Thomas Andersson, jag har en påhittad bild av hur humorn är på malmö klubben Mack och Thomas passar precis in i den bilden. Joel går upp som trea, han har ett skämt om skylthållare på drottningsgatan. Det fungerade igår på oslipat men när han kör det på Gatan så verkar det som att folk inte riktigt hänger med. Joel ser det som en bombning men jag har misslyckats värre än vad han gjorde. Kadir Meral kör. Kadir brukar vara lite långsam i starten, kanske lite för att han han en brytning, men han är så bra så han plockar in publiken till sig och får en riktigt bra kväll. Första akten avslutas på ett väldigt roligt sätt av malmö komikern Teresa Tönisberg.

Paus.

Andra halvan startas av malmö/kanada killen Joe Eeagan och hans misstag i det svenska språket. Simons tur. Och han är så jäkla bra. Det enda tanken jag har i huvudet medan han kör är: “Jag är skit. Mina skämt är skit. Jag har ingenting att ge i förhållande till Simon.”. Det blir bara värre av att micken börjar krångla när Simon kör på som bäst. Motgångarna jag ser framför mig blir bara värre av tanken att micken kan lägga av närsomhelst.

Min tur upp efter en kort, kort grej från Kristoffer. Lite långsam start med vid min fjärde grej ungefär så börjar det ta fart. Jag testar ett nytt skämt som går hem bra (ska återkomma till det nya längre ner) och jag drar igenom mitt material. Det är inte hela lokalen som skrattar hela tiden men det finns isolerade gäng som skrattar väldigt mycket så det är roligt. Jag undviken för det allra mesta att titta på folk när jag kör i största allmänhet. Ett skämt jag har handlar om likheten mellan att tro på gud och att vara pedofil (vill ni höra det får ni komma och se mig). När jag kört det här skämtet tittar jag av ovanlighetens skull på en kille som sitter längst fram vid scenen. Hans ansiktsuttryck är helt iskall. Om han inte tyckte det var roligt för att han tror på gud, fine. Men, tänk om han inte tyckte det var roligt om han faktiskt han blivit utsatt i sin barndom? Jag kör mina sista skämt iallafall och tackar för mig.

Den enda komikern efter mig är Martin Krantz och han fungerar också väldigt bra. Publiken var förhoppningsvis nöjd med kvällen.

Det var väldigt skoj att vara och uppträda i malmö även om jag var tvungen att betala för resan själv.

Också var det det nya skämtet jag körde. Det handlade om dvärg-porngrafi och halva äran för det ska tillfalla Marcus Johansson. För Marcus var snäll nog att låta mig sova hos honom mina dagar i malmö (tack åter en gång). Och på morgonen så hade vi diskuterat en udda händelse på oslipat där två personer hade high-fivat varandra efter ett skämt från Fritte Fritzson dragit om dvärgar. Vid en gång i diskussionen så bara droppar jag en grej som sedan blev mitt dvärt skämt för kvällen. Fast frågan blir då vem tilllhör egentligen skämt som man säger lite skämtsamt i en diskussion? Tillsammans sitter vi ju och arbetar fram ett jättebra upplägg. Jag kan känna mig lite egoistisk som bara tar det. Vi får se hur länge jag gillar skämtet.

Malmö, jag älskar er. Vill ni ha tillbaka mig så kommer jag! Biggup.

Standup marathon 2/3

Jag hade bjudit in mig själv till Oslipat i malmö, att bjuda in sig själv betyder att man själv står för resan. Det gick bra för mig där förra gången och jag gillade verkligen stämningen som Marcus Johansson och Fritte Fritzson har skapat i sin klubb.

Lite av anledningen till att jag hade bjudit in mig själv till just den här kvällen var att Joel Fohlin också skulle ner så jag tyckte att det var ett bra tillfälle att besöka klubben en gång till. Pågrund av att tåget skulle gå vid tio så var jag tvungen att gå upp oerhört tidigt, iallafall enligt mina slacker mått mätt. Efter en ganska behaglig fyratimmars resa med mycket stand-up snack med Joel och lite spelande på min DS så var vi framme i malmö.

Jag är dock så jäkla fattig för tillfället så jag hade släpat med mig lite tv-spel för att sälja på närmsta game. Eftersom vi åkte från stockholm så tidigt så sålde jag dom i malmö. Det måste ha varit lite skumt att jag dyker upp med en påse spel i behov av snabba cash. Efter jag fått några hundralappar i fickan så drar vi till Erik Börén eftersom det är flera timmar tills vi ska vara på Jeriko och Oslipat. Erik är kul.

Väl på Oslipat så får jag lite god mat och Marcus och Fritte drar planen för kvällen. Lite som jag trodde så hamnar jag näst sist i planeringen. Oslipats nya lokal rymmer ungefär 200 personer och känns som en teater ungefär. Folk står utanför och väntar på att dörrarna ska öppnas en timme före start-tiden. Det är skoj men bidrar till att för första gången på rejält länge så är jag riktigt, riktigt nervös för att gå upp på scen. Jag går mest bara runt och anstränger mig för att memorera mitt nya material.

Kvällen sätter igång med att Fritte är konferancier för kvällen. Han är bra men jag saknar lite den gallup grejen som dom körde förra gången jag var här men det märks lite att publiken är sugen på att kvällen ska sätta igång. Erik Börén är ute först. Jag kan inte direkt referera någon under den första akten under kvällen. Jag var faktiskt så nervös att jag inte kunde koncentrera mig. De som utöver Erik går upp under första akten är: Joe Eagan, Patrik Westerlund, Linn-Kirsten Edlund och Marcus Johansson. Vad jag har förstått efteråt gick det bra för Linn och det är roligt att höra.

Efter en paus med lite snack med Fredrik Andersson och Joel så är det dags för andra halvan av kvällen.

Fritte startar andra halvar på ett väldigt bra sätt och det är lite bättre stämning (öl) i publiken jämför mot den första halvan. Efter Fritte kör Joel sitt fjärde gig. I början så pratar han väldigt snabbt och jag tänker "shit, killen kommer ju ha kört allt sitt material på en minut" men han saktar ner lite och står väl på scen i totalt fyra. Han är väldigt rolig på scen och får en bra respons från publiken. Efter Joel går Thomas Höglund upp på scen och han blir för min del kvällen höjdpunkt. Kanske är det för att jag noga lyssnar på allt han säger för jag vet att det är hans som kommer säga mitt namn när det är min tur att gå upp. Thomas har en jätteskön humor som han bara sprutar ur sig. Allt bara flyter ur hans mun och det är så imponerande att se, jag tar små konstpauser så jag har tid på mig att tänka vad jag ska säga men Thomas bara tar upp poäng efter poäng utan några som helst konstpauser. Det är så roligt och se och han är lite en favorit inför bungy-finalen. Thomas avslutar och det är min tur upp på scen.

Det går bra för mig, inga minuspoäng för jag tittar inte något på min fusklapp som jag har ligger i bakfickan. Alla mina grejer får väl inte direkt jätteskratt men några får bra respons och mitt nyaste skämt och religion får en väldigt bra mottagning. Det finns inte så mycket att säga om en kväll som går bra, jag är nöjd.

Efter mig går Fredrik Andersson upp och han är så rolig i sitt publik-snack. Stor cred till honom för det.

Efter kvällen sitter jag och häller i mig öl. I sällskapet sitter Johan Sköld så det finns inte så mycket utrymmer för mig att prata utan jag sitter bara och lyssnar istället. Kvällen blir lång och jag blir full. Kebab och stand-up pladder med Fredrik hos Marcus där vi båda sover.

Magnus Betnér var på oslipat för att kolla på Linn, lite tråkigt att han gick när hon var klar. Nästa stopp Gatan.

Tomas heter alltså Tomas Högblom och ingenting annat.

Standup marathon 1/3

När vi satt och snackade efter Big Ben igår (där det visst gick jättebra för mig enligt Lazlo Gölles och Lasse Nilsen) så pratade Ola Söderholm att han inte tyckte det var roligt att läsa folks bloggar för dom hela tiden skrev om hur bra det har gått och aldrig om bombningarna. Ola, den här går ut till dig.

Dyker upp på Comedy Planet tidigt som vanligt för att skriva material-listan för kvällen. Bara Goran Assad, klubbvärden, och kvällens DJ är där. "Sommarvädret" gör att varken publik eller komiker dyker upp förrän det är dags för show. Kvällen är planerad att börja 20.20 (väldigt konstig start-tid till att börja med) men nästan ingen har dykt upp vid den tiden utan börjar snarare komma då. Vid 21 tycker Goran att det är dags att komma igång. Vi är inte så många som ska köra så alla för hålla på precis så länge dom vill.

Kvällen börjar med lite uppvärming av Goran i konfernciers-rollen. Först ut bland komikerna är Joel Fohlin som hela kvällen gått och nojat om huruvida han ska köra ett nytt skämt eller inte. Klart han ska! Det funkar ganska bra för honom och imponerande med tanke på att han är först ut. Eftersom det bara är hans tredje gång så är han snabbt klar och det blir min tur. Men självförtroende från kvällen innan går jag lugnt upp. Minuspoäng att börja med för att jag har fusklapp med upp på scen. Jag tänkte köra allt material jag har för att testa inför oslipat kvällen imorgon. Ola, det blev bombning.

Längst fram sitter tre killar från rinkeby och förstår ingenting. Problemet är att till skillnad från den vanliga svenne-banan så måste de påpeka för varandra att de inte förstår något. De tråkiga är dock att de pratar så lågt så att bara jag och dom hör kommentarerna. Till skillnad från en häcklare så kan jag inte kontra deras viskande med någon egen kommentar. Mitt första skämt får väl en okej reaktion från den övriga publiken. Men med det andra så tappar jag dom allihopa. Visst, det skrattas i publiken men inte åt mina skämt. På alla platser under mitt framträdande så finns det skratt i lokalen, förutom där jag har tänkt att dom ska vara. När jag levererar mina punchlines så är lokalen helt tyst. Sen under nästa setup blir lokalen fnissig och rörig. Punchline...tystnad. Upprepa. Jag kör hälften av mitt material, det som jag tycker är mitt bästa, och står på scenen i fem minuter och 46 sekunder. Erkänner mig besegrad och går av. Markerar att jag inte är nöjd genom att jag bara tackar för mig och inte säger mitt namn.

De övriga under kvällen är i ordning Ingela Metvåell, Lazlo Gölles, Sven Brudin och Christoffer Linell. Alla är bra! Vilket är roligt såklart men knäckande då jag var den enda under kvällen som var dålig. Sven och Christoffer måste från cred för att dom körde riktigt bra. Sven körde snabbare än vanligt och bara levererade grej på grej och fick stora skratt på det mesta. Men det var roligast att se Lazlo, han var riktigt bra och pratade om jobb, rasism och sig själv på ett sätt som jag ser fram emot att få se en gång till.

Shit, nu ska jag till Malmö och oslipat imorgon. Det ska bli kul för publiken är så speciell att köra inför. Förhoppningsvis kommer jag få det jag behövde för att klara ett set som idag: uppmärksamhet. Måste nog skriva lite special-material för att kunna få uppmärksamhet från rinkeby snubbar. Peace.